Angående kollektivavtal

Den 25/1 2012 kommer ett nyhetsinslag av Tommy Engman på Västerbottensradion rörande det faktum att Minervaskolan inte har något kollektivavtal. Något som skolan inte haft sedan starten. En tretton år gammal nyhet.

Minervaskolan har valt att inte delta i den radiodebatt som utlysts. Vi på Minervaskolan har dåliga erfarenheter av pressen i Västerbotten (läs mera i början av M. Zarembas artikel i DN om Minervaskolan http://www.dn.se/kultur-noje/man-maste-lata-ratt-ga-fore-galet-en-skolas-kamp-mot-overheten ) och det är en vedertagen sanning att det är svårt att tvätta sig ren med trycksvärta.

För ett antal år sedan sade vi upp en lärare som inte fungerade. Vi sökte hjälp av arbetsgivarorganisationen Almega. De krävde att vi tecknade ett hängavtal för att hjälpa oss, men de glömde berätta för oss att det innebar att vi per automatik var skyldiga att teckna ett kollektivavtal. Vi bad då Almega att komma och berätta vad som var fördelarna med ett kollektivavtal. Vid tillfället var vår försäkringsrådgivare Mats Orring närvarande. På ingen punkt, varken försäkrings eller arbetstidsavtal m.m. var kollektivavtalet bättre, bara dryga miljonen dyrare. Vi lämnade Almega.

I samma veva tvångsanslöt Stig Strömberg på Lärarförbundet oss. Han hänvisade till att en anställd på Minervaskolan framfört önskemål om ett kollektivavtal för skolan. Samtlig personal på Minervaskolan skrev under ett brev adresserat till Stig på Lärarförbundet om att de inte ville bli kollektivanslutna. Han fick tillåtelse att berätta vem i personalen som kontaktat honom. Han kom inte till det utsatta mötet och kollektivanslutningen för skolan upphörde.

Minervaskolan är ett aktiebolag och alla fast anställda är delägare. Antalet anställda är idag dryga 100. Vi har ingen omsättning på personal och en sjukfrånvaro på ca 2%, en av de lägsta i landet och lägst bland skolor. Vi har ingen platsförlagd arbetstid, utan yrket är fortfarande fritt så tillvida att man har sin undervisningstid. Något som Lärarförbundet förhandlat bort. Vilket många kommunala- och friskolor utnyttjar genom att höja undervisningsskyldigheten, i de värsta fall med nästan 40%, och ger inget betalt för övertid.

I kollektivavtalet avsätts till de kommunanställda lärarna knappt 4% i tjänstepremiepensionen oavsett ålder. För all vår personal under 40 år är vår premiepensionsavsättning 6%, under 50 år 8% , under 60 år 10% och från 60 år 12%. Alla anställda har möjlighet att själva bestämma hur deras försäkringslösningar ska se ut. Lösningarna ser olika ut beroende på civilstånd, barn m.m. De har samma möjlighet som direktörer och höga tjänstemän vars lön överstiger ett visst antal basbelopp och som därmed inte behöver underordna sig kollektiva lösningar. Vidare har alla anställda en sjukförsäkring som innebär att de inte behöver köa i sjukvården. Det räcker med exempel för er som läst detta. Ni förstår varför Minervaskolans personal inte vill ha något kollektivavtal. Vi har inget emot kollektivavtal, men för vår del är det en mycket dyr och dålig lösning.

Alla som läser detta undrar varför inte alla Sveriges skolor eller arbetsplatser slopar sina kollektivavtal. Vem tjänar pengar på detta? Jo, Svenskt Näringsliv och försäkringsbolagen. Facket då? Inga stora pengar men väl makten och rätten att teckna kollektivavtal.

Hans Jansson

Skolchef

Information rörande stämningsansökan och anställning

Lärarförbundet har lämnat in en stämningsansökan för en på Minervaskolan tidigare anställd till Tingsrätten, vilket framkom i VK idag (17/1). Vi tog idag del av stämningsansökan.

Den tidigare anställde yrkar skadestånd för att:

- denne sagts upp från Minervaskolan - denne ej informerats om uppsägning - denne ej fått information om hur man överklagar - denne ej fått rätt lön utifrån den anställning denne anses vara berättigad till

Skadeståndsanspråken uppgår till över 200 000 kr.

Utifrån detta och i väntan på Tingsrättsförhandlingar framför jag härmed vad som skett sedan oenighet i frågan om anställning uppstått.

Personen har jobbat på Minervaskolan som vikarie i omgångar sedan 2006. Skolan har erbjudit vederbörande anställningar och arbete som passat dennes behörighet och kompetens i möjligaste mån. Skolan har under hela denna tid haft en god och förtroendefull relation till den tidigare anställde.

Vid tillfället när den tidigare anställde skulle ha en anställning enligt LAS fanns ej varaktiga arbetsuppgifter att erbjuda, utan endast vikariatsanställningar. Alternativet hade varit att göra en uppsägning på grund av arbetsbrist. Vi valde att fortsätta att anlita personen, vilket nu visat sig vara ett felaktigt beslut. Dennes arbetsinsatser sedan 2006 skulle i mars 2011 ha övergått i en tillsvidareanställning.

Minervaskolan har aldrig sagt upp personen i fråga. Denne hade en vikariatsanställning som löpte ut den 16 juni 2011. Vi konstaterade att personen var berättigad till en tillsvidareanställning och erbjöd denne densamma. Personen avböjde dock att påbörja tillsvidareanställningen med hänvisning till att denne skaffat sig ett annat arbete.

I och med att personen aldrig blivit uppsagd har naturligtvis inte någon information om uppsägning gått ut och inte heller hur man skall överklaga. Personen har fått avtalsenlig och rätt lön utifrån hur denne arbetat, dvs 100% till den 16 juni 2011, vilket innebär att lön utbetalats under sommaren till augusti 2011. Lärarförbundet och den tidigare anställde hävdar att anställningen varit en 100%-ig tillsvidareanställning oavsett arbetsinsats sedan lång tid tillbaka, vilket de också hävdar måste korrigeras genom kompensation av lönebortfall. Detta trots att den anställde avsagt sig vissa arbetsuppgifter.

Att Minervaskolan har en god relation med anställda är av stor vikt för att vi skall lyckas med huvuduppdraget för skolan. Tyvärr så visar ovanstående på att vi ej lyckats i detta fall. Anledningen kan ju naturligtvis diskuteras. Dock uppstod ett missnöje från den före detta anställdes sida i samband med en nyrekrytering.

Minervaskolan tillämpar en jämn könsfördelning mellan anställda på skolan, vilket också framgick tydligt i bland annat en annons som rörde nyrekrytering av lärare, där vi informerade om att vi gärna såg manliga sökanden. Detta visste personen tidigt om. I samband med att information om att en manlig sökande skulle anställas gick ut lämnade personen sin tjänst trots att denne visste att vi av jämnställdhetskäl sökte en manlig lärare och trots att det var 2 veckor kvar till sommaravslutningen.

Det är naturligtvis beklagligt att denna situation uppstått. Nu inträffar det dock ibland att meningsskiljaktigheter och oenighet uppstår av olika skäl, vilket då skall lösas. I detta fall med hjälp av rättsväsendet.

Jag kommer att gå ut med information när ytterligare fakta i ärendet framkommer.

Mvh

Johnny Henriksson, rektor vid Minervaskolan